Currently viewing the category: "Tonåringen – numer 21-åringen"

I morse när jag kom till jobbet.;

”Mammaaa, du kan inte blanda olika märken!”

”Vadå?”

”Gucci-halsduk och LV-väskor!”

”Som om jag bryr mig, jag ska ju vara här och röja idag!”

Herregud, tänk om hon visste att strumporna är från Ullared!

 

Från 21-åringen..out of the blue..

 

Går in till 21-åringen och är tvungen att låna hennes dator en sekund för att skriva ett mail. Behöver kolla en sak på nätet, så jag trycker på internet-ikonen och får upp det här…med en enda rad som lyser som en jefla strålkastare i ansiktet på mig:

Jag släpper allt jag har för händer och v r å l a r hennes namn i 180 decibel över våra 550 kvadratmeter.

Hon kommer springande i full kareta i tron att jag har ramlat och slagit mig. Eller nåt.

”Vad är det?!”

”VAAAAAAD ÄR DET HÄÄÄÄÄR?”

”Andas mamma, jag tror att jag har urinvägsinfektion!

Herregudihimmelriket, thank you sweet Lord.

 

 

Nå, har jag nån framtid i radiopratarbranschen, va va va?!

Nu har jag lyssnat och jag känner inte igen min röst. Mest troligt för att det är min ”jobbröst”. Hur man nu kan koppla på en sån. Det enda jag tänkte på under hela intervjun, var att inte svära, inte svära, inte svära.

(Spola fram mellan låtarna och nyheterna..)

Så, alla ni radioproducenter; feel free to höra av er.

För det där var jättekul.

Och jag kan vara skitrolig, om ni vill..

 

Härom dagen var jag och 21-åringen på SMTRADIO, som producerar program åt Sveriges Radio.

Vi blev mycket välkomnade av producenten Maja, som jag glömde fota. Hon ställde fram en skål med nötter och choklad och jag hann precis trycka in en näve i munnen innan jag kom på att jag är allergisk mot nötter. Överlevde dock.

En stund senare fick vi sätta oss i studion tillsammans med Gunilla Röör, ni vet: hon som är en så fantastisk skådespelare, som man har sett i allt möjligt genom åren. Hon har det här som sidobusiness och sänder varje lördagkväll, 22-24, P4.

Jag har sett och hört Gunilla i flera roller genom åren men herregud i himlen som jag blev fullständigt golvad när hon satte igång radiosändningen. Hon har en e x t r e m t skön radioröst, så jag förstår varför hon går hem i stugorna. Både jag och 21-åringen blev helt tagna.

Ämnet för dagen var att flytta. I vårt fall med att ha ett barn som flyttar hemifrån.

Både jag och 21-åringen var supernervösa innan. I normala fall så svär jag ju som en borstbindare, så nu gällde det att hålla tungan rätt i mun..

 

Men det flöt på jättebra. En timme bara svischade förbi och jag kan tänka mig en ny karriär, hehe. My Gaad så skönt att inte behöva tänka på hur man ser ut!

…som ni ser.

Lördag, radio P4, 22-24. Don’t miss. Jag påminner er senare i veckan och på söndag lägger jag ut en länk. Oj vad det var kul, jag vill göra mer sånt här så finns det några radioproducenter här inne, please call me. Jag kan prata om vad som helst, hehe.

 

21-åringen gillar inte att vara med på foto. Hon hatar det. H a t a r. På riktigt.

Så när Aftonbladet kontaktade mig och ville skriva en artikel om det här med att ha barn som flyttar hemifrån, så tvingade jag henne. Och mutade.

Jag lovade sa att fotot skulle bli jääättelitet. Typ 5×5 cm. Max.

Reportaget kom aldrig in på sagda dag. Det hade blivit förflyttat till annat datum. Men, datumet passerade utan att artikeln kom med, så jag tänkte att det inte blidde något.

Ähum. Idag kom den.

Bilden blev kanske a n i n g e n större än jag hade lovat.

Aningens.