Talibanen går på fritids den här veckan ut. Det sista fritidset ever. Märkligt ord det där. Fritidset..Hon byter ju dessutom skola i höst, så det blir stora förändringar för henne. 

Men då vi håller på att packa ihop vår outlet så frågade jag henne om hon ville vara på jobbet i stället och plocka bort prislappar på alla varor. Det i kombination att hon gillar vår personal gör att hon hellre är hos oss än i skolan.

Jag säger att, i så fall så är det hårt arbete hela dagen, typ 8 timmar, som gäller.

”Får jag betalt?”

”Ja, så klart.”

”Hur mycket får jag?”

”100 kr, men då får du göra bra i från dig!” (Och så vill jag inte höra nåt om barnslaveri här nu va!)

”Hur länge?”

”Hela dagen.”

Tyst

”Nja, jag tar nog min vanliga betalning..20 kr i timmen.” (Och så vill jag inte höra nåt om lågavlönad personal här nu va!)

Skulle inte tro det va!

Fast, nu ser jag att det inte gäller talibanens skola.

Pjuuhh.

Talibanen har lite panik. Det var näst sista gången de hade träslöjd härom dagen.

”Mamma, det finns så mycket jag vill göra, men jag kommer inte hinna!”

Här skulle en normalt funtad mamma svara:

”Men hjärtat, i källaren har vi hur mycket virke som helst, så du kan slöjda varje dag under hela sommarlovet..om du vill!”

Den här mamman är inte så normal för den här mamman säger:

”Oj vad tråkigt. Verkligen. Men du, du kan ju rita ned allt du vill göra, så kan du spara det till höstterminen!” I hopp om att lappen nog mest troligt försvinner under lovet.

I vintras dog talibanens älskade dvärghamster. Nu har hon förvisso en ny, som inledde sin inflytt här med att bita allt som rörde sig, men har coolat ned sig. Nu äter hon hela dagarna och ser mer ut som en  pannbiff med fyra ben.

Här tänkte jag lägga in en illustrerad bild från nätet, eftersom jag inte orkade lyfta på plattröven och gå upp och fota henne.

Jag googlar därför lite på bilder och skriver in sökord. Nu känner ni mig så ni vet att jag skojar lite.

Och tänkte att jag skulle få upp en komiskt tecknad bild.

Nähä, det kom ju inga roliga bilder på tjocka dvärghamstrar alls. Jag testar igen. Lite mer vågat;

Ameh, finns det INGA roliga bilder. Jag vill ju ha en pannbiffs-hamster.

Sansar mig och försöker igen, lite lugnare beskrivning. Eller ja, en annan i alla fall:

Okej, så när man söker på ”Skitfet dvärghamster” så kommer en tjock och en anorektisk person upp. Det verkar ju logiskt.

Gör ett nytt försök:

 Oj vad det inte går så bra.

DÅ kommer den här bilden upp, lite längre ned på sidan:

Jag blir så klart nyfiken och klickar. Kommer in på en helgalenjävlamänniskas blogg:

Värt att notera att det inte är nån 18-åring som skriver. Tvärtom, han har passerat minst 30.  Fastnar en stund men när jag läser det här så inbillar jag mig att han kanske smittar sin dårskap genom datorn, så jag klickar mig ut därifrån.

Han hamnade alltså i en djup depression eftersom han missat att spela in ett program om fiskar. Han är mest troligt kusin med maken. När det kommer till det här med fiskar. I akvarium.

Ujujuj, Clemens fick mig att tappa kompassvattnet här, det var ju inte det jag skulle skriva om. Tillbaka till talibanen döda hamster.

När den dog så kom hon hem med ett kors, som till våren skulle sättas upp vid gravplatsen här i trädgården. Problemet vara bara att korset mätte typ 50 gånger 50 cm, så jag försökte lite fint tala om att det nog var aningens för stort. Det liknade mer ett fälgkors till en bil.

För någon vecka sen:

”Mamma, jag håller på med ett nytt gravkors till Minette!”

”Åh vad bra, då kan vi göra i ordning graven nån helg när solen skiner. Och så kan vi köpa blommor och göra det fint!” sa den ömma modern.

I fredags hämtade jag henne utanför skolan. Jag ser på håll att hon är lycklig. Hon springer med lätta steg och jag noterar något i famnen. Något som väger en aning eftersom stegen inte är fullt så lätta vid en närmare titt.

När hon sätter sig så tar hon fram det som är invirat under jackan. Under en sekund så tror jag att det är en ny skärbräda. Tills hon vänder på plankan.

”TADAAAA, titta vad jag har gjort mamma; en GRAVSTEN!”

Och nu pratar vi inte någon liten diskret historia här:

”Mamma, det som är nedanför strecket här, det ska vara i marken!”

Sweet Lord, den här lilla hamstern har en större gravsten än Olof Palme.

Och jag börjar på allvar tro att slöjdläraren läser min blogg.