Igår var jag på Eriksbergskliniken för att göra en sån däringa ansiktstest.

Jag har sett/hört andra som har gjort det och jag var nyfiken på om alla mina tiotusentals timmar i solarium och i en poolstol verkligen var så skadligt som alla jämt tjatar om.

Helt ärligt från hjärtat så fick jag fan en chock och var tvungen att fota datorskärmen:

Snacka om pigmentförändringar. Jag är så jäkla rädd för cancer men dom här trevliga bönorna; Karin och Susanne, från Anderstorp (nu blir maken till sig i trasorna: herregud, två gånger på en och samma vecka så träffar jag folk i närheten av den byhåla han kommer i från!) berättade att det faktiskt går att fixa.

Jag blev så stressad över vad jag såg så jag lyssnade inte så jättenoga, men om jag fattar det rätt så är det det här som kommer upp till ytan, ju äldre man blir. Jag har redan nu noterat att jag har lite synliga pigmentförändringar på kinderna.

Karin och Susanne tycker att jag ska göra en kemisk peeling, men jag vill veta om någon av er har gjort det och hur det i så fall går till och framför allt om det gör ont?!  Berätta, för jag vill verkligen veta. De skickade med mig nån roller som jag ska använda på det som redan nu syns. Faaan, så stressad jag blir av de här. Jag har trott att, de små fläckar jag har noterat, är leverfläckar. Idiot.

Efteråt gav Sophie mig en ansiktsbehandling. Jag kände mig mer död än levande. Börjar man slappna av så är det ju kört liksom..Sen kunde jag inte låta bli att tänka på hur jefla ugly min hy kommer vara med alla dom där pigmenten som ligger och pyr. Snacka om solskyddsfaktor 100 resten av livet. Varför har man inte lyssnat på alla som säger att man ska passa sig för solen?!

Att åka bil mitt i Stockholm city en fredageftermiddag är kanske inte det bästa beslut man tar. Sjukt mycket trafik. Jag hade svinbråttom eftersom jag och Christina skulle på ett event på Café Opera: tidningen King hade sitt årliga Sveriges 100 bäst klädda män-event.

Och så hade jag inte ätit ordentligt, men som tur var hittade jag ett russinpaket längst ned i väskan.

Järnet hem, plockade upp talibanen i skolan, sladdade in på dyr-ICA för att köpa middag till henne och maken. Klev innanför dörren 17.30. Klockan 18 skulle jag åka hemifrån och då skulle talibanen fått mat, jag skulle ha duschat, valt kläder, sminkat mig. Hej-vad-det-gick-åt-helvete. Slänger i en påse pyttipanna i stekpannan och beordrar talibanen att fixa det. Gud vilken mumsig fredagsmiddag…för dom.

Väljer kläder. Inser att jag måste ha ett par av mina snygg-stövlar för att få till en knorr på det hela. Kan inte välja, så jag skickar ett mms till Lizette, världens bästa stylist.

Kränger på mig stövlarna men något har hänt sedan jag hade dom i höstas. Mina vader har…ähum..expanderat. Jag slet som en babian, men det gick fan inte. Jag var så ûberstressad att jag till slut tog en tång…och självklart gick dragkedjan sönder.

För att inte snacka om mina fingrar.

Ont så ända in i rövhålet.

Jag är rätt bra på att svära och jag kan meddela att jag förbrukade årets alla svordomar på 4 minuter.

Och när jag slängt pjucken åt hellskotta, krängt på mig ett par platta Primeboots,  så kastade jag mig i bilen. Parkerade den utanför Christina inne i stan och gick tvärs över gatan, där hon satt och väntade med Taxi Stockholm i örat.

 

 

Mina fingrar värkte som attan och som tur var så hittade jag plåster, utan Bamsefigurer på, i handväskan.

Sen tog vi en taxi till Café Opera. Där var det knökat med folk och vi fick oss var sitt glas champagne i handen.

Det var packat med folk, 600 personer på liten yta.

På den här typen av tillställningar så handlar det bara om att visa upp sig. Just det här eventet handlade ju om mode, förvisso mans-mode, men ändå. Så jag fattade att jag var helt ute och cyklade med mina skinnbyxor och plattboots..och finblus från PV. Jag hänger uppenbarligen inte med i modet.

Fast det är klart, till nästa gång så vet jag hur man alltså ska se ut.

Eller så skiter jag i det och ser ut som jag vill..

Christina har sin årliga tjejmiddag nästa fredag och kom på att hon kanske behöver lite extra champagneglas hemma.

(Reklamglas i plast, som man fick ta..)

Medan vi andra ställde våra glas på alla möjliga ställen.

Ser ni staketet? På andra sidan så var det Soul Train-kväll.  Ni vet, det där jag var på förra helgen: en helkväll med bara 70-80-talsmusik. Igår fick dom inget dansgolv eftersom den delen av lokalen tillhörde ”oss” på eventet.

Men det hindrade ju oss inte från att prata med folk där. Träffade Santa Maria-Maria. Ni vet, hon den däringa bruttan som jobbar på Santa Maria, texmex-mat..och sånt. Som på äldre dagar insett att man bara har en kropp, så hon har börjat träna och jäklar så snygg hon är! Medan jag bara ser tröttare och tröttare ut.

Och när vi stod där och åmade oss så kom en annan bloggläsare fram. Hon heter också Maria.

Men, hon hade inte tid att hänga så mycket med oss eftersom hon hade ”ett ragg på gång”! Jag hoppas att det gick bra Maria, hehe!

Eftersom Christina har en hund, som inte är van att vara ensam så var vi tvungna att dra. Somliga hade på sig för höga klackar, så två meter utanför Café Opera, krängde hon av sig dom.

Kvällen slutade hos Magdalena. Hon är mitt uppe i inspelningarna av ”Ensam Mamma Söker” men var hemma ett dygn, så vi fick hänga en stund och tanka lite love.

Jag är så jäkla stolt över henne. Hela ”Ensam”-konceptet är helt omgjort och hon gör skitbra ifrån sig och tycker att det är sjukt kul. Henne kommer vi få se mer av i rutan…även efter det här, trust me.

Well, det var min fredag det. Nu lördag. Är bjuden till Taxinge Slotts trädgårdsmässa av Ulrika, som arrangerar det, men då talibanen och maken har nåt fotbollsevenemang så går inte det. Bajs.

Alltså måste jag ta tag i rensa-garderoben-bort-med-alla-vinter-grejer-projektet.

Oj vad roligt.

 

 

Ikväll ska jag och Christina gå på ett event på Café Opera. Herrtidningen King ska kora Sveriges 100 bäst klädda män.

Har inte tänkt så mycket på vad jag själv ska ha på mig, det brukar liksom inte vara något problem.

Igår kväll fick jag ett sms.

 

Känner jag att jag nog ska engagera mig lite.

Fast.

Christina är singel.

Det är inte jag.