Det här är ju allt annat än en modeblogg, men once and a while så får jag lite frågor om vad jag har på mig. Nu i veckan så har flera av er mailat mig, och även frågat i kommentarerna, varifrån min ljusbeiga skinnjacka kommer ifrån.

Det är inte äkta skinn, men i något material som påminner mycket om lammnappa, 799 kr. (Ja, jag är ute och bygger röv..!)

Jag har en kompis som är grossist. Hon köper in kläder och jättefina möbler från Indien. Vi har lärt känna varandra genom Formex. Den där fackmässan jag står på två gånger om året, den för butiksägare ni vet, alltså inte för allmänheten.

Hur som. Hon har öppnat en butik i Näsby Park centrum här i Stockholm och härom dagen var jag där på invigning. Sjukt duktig på att inreda. Har omvandlat en gammal äcklig, rutten bilförsäljningslokal, till en jättefin affär.

Jag  ö n s k a r att maken och jag hade samma smak, för det är sånt här jag skulle vilja ha hemma. Han tycker bara det ser soptips-aktigt ut. Ingen koll alls.

Carima ringde mig för ett par veckor sen och sa att hon skulle få hem ”Mona-brallor med bling, skitbilliga, men kom i tid, för de kommer ta slut!” Så jag älgade ut i 180. Problemet var bara att min häck inte alls tyckte om dom. Väry besviken eftersom de var hur snygga som helst! (Påminner mycket om Please-jeans.)

Däremot så behöver man ju inte nån snygg röv för att gå omkring med en handväska, så den här var ju given.

Det fanns en hel del godsaker, till svinbra priser:

Men så fick jag jackpot när jag hittade dom här raringarna:

En beige-vit och en laxrosa. Kunde inte välja så båda fick följa med hem.

Ringde Carima dagen efter, eftersom några av er absolut ville veta storlek och om hon hade många jackor kvar, och då berättade hon att hon får in dom i svart, brunt och en jättefin blå färg, i juli. Gissa vem som kommer hänga på låset!

(Centralvägen 35 Näsby Park)

(Ni som var intresserade: hon har dessvärre ingen webbshop ännu, men man kan handla av henne om man kontaktar henne via Facebook. Där finns ännu fler bilder från butiken. Det är svinbra priser i butiken.)

Jag har letat efter någon som kan tråda. Ni vet; i stället för att noppa ögonbrynen så använder man tråd, typ sytråd. Man håller och snurrar den på ett sätt som gör att hårstråna försvinner. Väldigt arabiskt..tror jag.

Så när jag upptäckte ett ställe i Bromma Blocks, som gör det här, så blev jag överlycklig.

Lägger mig på britsen och tjejen börjar.

Efter en stund:

”Vill du att jag färgar brynen?”

”Nätack, det är bra som det är.” Svarar jag blixtsnabbt. Tänker att: ”bra tjej, hon siktar på merförsäljning, men att färga bryn är bara för blonda….”

Tystnad.

”Jag tänkte..för det är lite grått här.”

Jag låter en stund passera. En lagom lång stund. Så att jag inte skulle låta alltför desperat.

”Du, du kan nog lägga på lite färg ändå.”

Och först när jag åkte därifrån så kom jag att tänka på vad hon sa när jag lade mig ned på britsen och hon satt böjd över mig:

”Är det bara brynen du vill ta?”

Okej, vad menade hon, ser jag ut som en babian i fejset, eller vadå?! Måste nog titta lite närmare i spegeln tror jag visst.

Varje år så håller min kompis Christina en tjejmiddag, som har kommit att bli en höjdpunkt eftersom det dels är skittrevligt och dels tillkommer nya bönor varje gång.

Jag dyker alltid upp lite tidigare än alla andra för att hjälpa till. Så tidigt att värdinnan sällan är klar med sig själv. När jag kom in i köket och tittade på spisen, så blev jag aningen brydd. Menyn skulle vara fiskgryta så jag undrade varför hon kokade korvar.

Men så såg jag det här på diskbänken.

Sen kom Christina in i köket och visade vad korvarna var till för.

”Men alltså, ska man verkligen koka dom där ”korvarna” och göra så där…finns det inte nån sorts maskin istället för att hålla på så där..nåt modernare?”

Christina, som för övrigt är måttligt road över att jag jämt och ständigt ska fota:

”Ameh, det är 90-tal..OKEJ, men det funkar bra?!!”

Nu hör det till saken att en gammal märrs vanor ändrar man inte på. I synnerhet inte den här donnans.  Så så man alltid har gjort med håret, så ska man göra resten av livet. Punkt. Det var ett jefla under att hon över huvud taget klippte av sig en stor del av sitt hår härom veckan.

…så jag knep igen brödluckan och sa inget mer.

Strax innan alla kom så dök Mia och Magdalena upp.

Magdalena ringde mig nån timme tidigare och var i extas: när hon var på bolaget så hade expediten frågat henne efter legitimation. Men bara för att påminna henne om att vi tidigare i veckan konstaterat hon nu behöver läsglasögon, så hade jag tagit med ett par. Snygga va?!

Sen kom alla tjejerna, vi var 16 st. Och med tanke på ljudnivån så var det ganska bra att vi inte blev de 25 stycken, som från början var inbjudna. Pjuhh.

Vi har så sjukt trevligt när vi träffas och eftersom det blir trångt, så blir det bastuvarning. Därför turas man om att hänga i fönstret. Christina bor precis mitt i Stockholms city, så det är svårt att undvika pulsen utanför!

Och en del är vackrare än andra…

Värdinnan och jag.

Skulle ta ett foto av Mia, men det gick så där bra eftersom Magdalena satt bredvid mig och pratade…med hjälp av sina händer. Mia såg hur jag kämpade och höll på att garva läppen av sig.

Men till slut fick jag till det..någorlunda.

Christina är väldigt duktig på att laga mat och jag tänkte inte på vad jag åt. Tänkte inte på att hennes sjukt goda fiskgryta innehöll vispgrädde. Mitt enda no no. Jag får svinont i magen om jag äter mycket…vilket jag gjorde.

Så jag satt i tre timmar och trodde att jag skulle föda barn, eller nåt, för fifan så ont jag hade. Och det är ju inte läge att gå och sätta sig på toa i tjugo minuter, som det brukar ta för att få bort värken, när det sitter 15 brudar 4 meter utanför!

Med andra ord så var jag tvungen att lätta vid midnatt. En sträcka på normala 15 minuters bilfärd tog ganska exakt 4,5 minuter.

Och herregud som jag älskar min toalett.