Jag får rätt många mail av er och jag försöker alltid svara på alla. En hel del handlar om Rosenserien, som jag gillar. Fick ett häromdagen vilket påminde mig om att fylla på förrådet här hemma.

Så jag sladdade in på deras sida och kollade runt lite. Jag har ju fått dille på mina ben nu när jag går på bandet här hemma. Vi pratar svår dille. För jag har väldigt svårt att förlika mig med att jag har extremt fula ben. Gamla tant-ben. Ska ta kort någon dag så får ni se. När jag är tillräckligt packad. Och ja. Jag veeeet att man ska älska själv och hela det kitet, men det låter ju alltid så jefla bra i teorin.

Nåväl. Jag är inne på hemsidan. Klickar mig hit och klickar mig dit. Halvligger i soffan, fyller varukorgen och är lite halvt uttråkad. Det är då maken hatar att jag handlar för det är då det går fort att fylla varukorgen. Plus att jag är extra mottaglig för bra reklam, hehe.

Jag har inte provat peelingen och inte solkrämen, så det gjorde det hela lite roligare.

Sen råkade jag få syn på det här och satte mig käpprakt upp!

Inte för att jag har en jäkla aning om vad havtorn är för nåt, men nu jeflar ska’re hända grejer här!

Undrar om man man fylla hela badkaret och sitta där en timme om dagen? Eller kanske först gå en timme på bandet, bada sig lite, gå lite mera…kanske rent av dricka en dl varje frukost…eller inte.

Fast, jag hinner inte fixa übersnygga spiror till på lördag när vi drar till Turkiet va…?

 

Igår var jag ute och åt middag med bästa Christina och Mia. Helvitti vad rolig Mia är, jag skrattar mig tandlös varje gång vi ses. Men vi dryftade även lite allvarligare spörsmål.

Då Mia har varit i ”drogbranschen” so to speak, och eftersom doktorn igår inte sa ett ljud om vad som mest troligt kommer hända med 21-åringen nu när hon ska vara hemma och avgifta sig från hennes flera månaders kraftiga missbruk av Citodon, så berättade hon exakt vad som kommer ske den närmaste tiden. (Citodon omvandlas ju till morfini kroppen, eller om det innehöll det, kommer inte i håg.) Och det blir inte så roligt kan jag säga. Känns ju så där att jag kommer befinna mig i Turkiet under tiden. (Tack alla ni för bra råd förresten. 21-åringen har läst allt.)

Sen pratade vi träning och det här med att jag har börjat röra på fläsket. Mia sprang nyligen nåt lopp-vad-det-nu-hette…Wellness tror jag det var.. på en mil. Jäkla tokdåre! I min lilla pygméhjärna så har jag alltid trott att, när man förbereder sig för ett sånt, så måste man springa en mil varje gång man tränar, men icke sa nicke. Mia sa att det räcker att man springer det en gång, så att man vet att man faktiskt klarar det, och sen kutar man sin vanliga runda…vad det nu är..tills det är dags för själva loppet.

Och kan ni tänka er. Vi bestämde oss för att springa det tillsammans nästa år! Jävlar som jag kommer vara tvungen att göra det nu när jag skriver det här.

Vi sa hej och önskade varandra en trevlig midsommar, sen stack jag upp till Magdalena, som skulle varit med, men hon behövde umgås med Lill-Ove lite grand. Medan hon nattade honom så hittade jag ett par nya pjuck som hon hade beställt och hämtat ut. Tyckte att dom passade mig svinbra och tänkte sno dom, men kom på att det var lite väl obvious om de försvann när jag var där. Skit också.

Får köpa egna för det var sjukt sköna! Himla tur för mig att Plain Vanilla-brudarna har köpt in ett par varianter, dock ej rosa, som är på ingång…så jag får smöra till mig ett par till bra pris av dom, hehe.

Vi tog en fika, skvallrade och pratade bröllop. Hon och Filip siktar på maj nästa år och jag får vara med och planera och organisera. Jag har svart bälte i sånt, så det kommer jag se fram emot mer än något annat det kommande året. Jippiiii vad roligt det ska bli!

Vi pussade hejdå eftersom vi inte ses förrän i augusti då jag och talibanen drar ner till Skåne några dagar och hälsar på.

Fifan som jag kommer sakna henne, love her to death, men thank you Lord för mobiler.

 

Ni som hängt här ett tag har kanske noterat en läsare bland kommentarerna som heter Victoria Thomasson. En galen kärring som bor neråt i landet. Hon var även med på vår bloggträff i höstas och gästbloggade för några månader sen. Sjukt rolig skata.

Hon har bestämt sig för att jag ska få en snygg röv på annat sätt än att promenera på bandet, eller via ett gym.   

Hon har tjatat en del om det här med line dancing, men jag har hela tiden trott att hon skojade. Även här på grattiskortet. Tills jag fick det här i mailen 8 sekunder efteråt.

Och för att vara helt säker på att jag går all in så har hon beställt de här små raringarna från USA. Ett par till mig, och ett par till henne.

Hon är som sagt inte klok. Men det roliga är att just line dancing är det e n d a jag skulle kunna tänka mig när det kommer till dans.

Det är bara en liten störande detalj:  jag har fullkomligt NOLL taktkänsla och tillräckliga problem med att röra ETT ben i takt, så jag vetefan hur jag ska få ihop det här. Jag kommer bryta benen av mig.

Sen en annan sak. Det kanske hör till saken att Victoria är blond. För hon vill att vi gör det här tillsammans och jag suger förvisso på geografi, men det känns inte som om det är en kvart emellan Stockholm och Vetlanda direkt..

Skype.com kanske.

Tack Victoria, du är bäst!

 

En fråga till er som har koll. Är det normalt att man som 21-åring (egentligen gäller det väl alla) får Citodon utskrivet och sedan i februari äter tre tabletter om dagen, ibland fler? För att stå ut med värken.

Idag när hon var hos läkaren, som inte var hennes egentliga husläkare, och som därför inte ville ta några större beslut, så fick hon inget förlängt recept på Citodon, men däremot Diklofenak, eller vad det heter.

Plus en sjukskrivning..”vi börjar med ett par veckor”.